Har nyss kommit hem efter att ha lämnat Lovisa på sin förskola, jag och Alice passade på att handla lite innan vi tog oss hemöver.
Lovisa har fått vara hemma i över en vecka - inte på grund av sjukdom utan bara för att vi har haft roligt tillsammans och jag vill ta till vara på den tid som är kvar innan jag måste börja jobba.
Inget konstigt alls kan jag tycka, men i min omgivning är detta lite udda beteende - tydligen..
Att vilja ha barnen hemma trots att man har en förskoleplats är inte alls vanligt - nej, då kommer det många olika kommentarer som tex:
"Men man betalar ju faktiskt för dagarna"
"Är det inte jobbigt att underhålla henne (Lovisa)"
"Vad jobbigt det måste bli när hon väl ska dit igen"
"Men då hinner du ju inte vara så mycket med Alice"
..ja, ni förstår..
Då känner jag mig väldigt udda, som om jag skulle vara lite speciell och inte kunna "släppa taget" om Lovisa. Tråkigt tycker jag, jag vill precis som alla (ja, nästan iaf) det bästa för mina barn och min familj och det är att få vara tillsammans så mycket som möjligt!
Såklart är det inte enbart skratt, mys och gos hela dagarna - det trotsas ibland här också, men vad gör det? Det tillhör och jag vill inte vara utan det, jag vill inte vara utan någonting i utvecklingen hos mina barn.
Hrmmm, ja, jag var bara tvungen att skriva av mig lite...
