Väntans tider...typ.

Sitter och väntar hem mannen som varit i storstan men planet var visst försenat, men ikväll kommer han iaf ;-)

Ja, roligare än så är det inte.

Förtydligande

Fick nyligen en anonym kommentar om att jag inte skulle se förskolan som något negativt och känner att jag måste förklara lite...

Jag kan med största sannolikhet säga att det inte finns något bättre ställe för mina barn att vara än just deras förskola! Finns ingenting som jag kan klaga på eller tycka att de ska ändra på där utan vi är helnöjda och jag är inte ett dugg oroad över deras tillsyn när jag måste jobba.

MEN, det allra bästa är såklart hemma, tror inte någon förälder tycker annorlunda, utan alla håller nog med mig och vill sina barn det bästa.
Det som jag tycker är jobbigt är att det inte jag som sköter deras tillsyn, det betyder inte att jag tycker förskolan är dålig på något sätt - utan precis som jag skrev tidigare tokgillar jag allt med Stormhatten!

Känslan..

..

när jag är först som lämnar mina barn på förskolan och inser att dom även är sist att få gå hem...

Tid..

Första hela arbetsveckan är avklarad.

Jag är slut men otroligt glad över att det äntligen är helg och vi kan vara tillsammans hela familjen i 2 dagar!

På jobbet så går det bättre och bättre, kommer sakta men säkert in i rutiner och arbetskamraterna är ju supertrevliga! Tur är väl det, annars hade det ju vara ännu jobbigare att behöva åka dit varenda eviga vardag...

Våra underbara tjejer trivs att vara de långa dagarna på förskolan, de är glada som vanligt och förskollärarna tycker det fungerar bra. Det enda som är riktigt jobbigt för oss alla är de tidiga morgnarna, att behöva väcka dom för att klä på sig på en gång och åka iväg innan vi riktigt har vaknat är inte så skojjigt alls. Att sedan säga hej då och åka iväg är nog mest jobbigt för mig, för än så länge så protesteras det inte från systrarna inte.

Men... jag vill inte ha det så här, jag tycker det är rätt ok så länge jag förtränger att det ska vara så här resten av livet, tänker jag lite från vecka till vecka så går det bättre.

Till veckan så har vi läkartider för Alice och eftersom dom ligger så mitt på dagen så får jag ta en vab-dag, nu kommer detta säkert ändras med tiden men just nu så känner jag - Åhhh! En dag där vi kan få rå om varandra =)
Lovisa får självklart också vara hemma den dagen och då jäklar i min lilla låda ska det myyysas och inte stressa alls (fast jag tror inte Alice tycker det är så mysigt med läkaren, men före och efter iaf).

Ja, man blir glad för olika saker i livet och man gör vad man kan för att överleva!

Tyst

Har inte uppdaterat på länge och har funderingar på att lägga ner bloggen, i alla fall för en tid framöver.

Livet är förändrat och jag kan inte påstå att det är till det bättre. Jag har börjat jobba och tjejerna har i och med det börjat på förskola - varje dag!
Tror jag har sökt alla lösningar som finns för att kunna undvika detta, men det går helt enkelt inte att undgå, jag måste jobba...
Trots att jag har valt att gå ner i tid så får tjejerna långa dagar på förskolan och jag känner mig usel som inte kan få dagarna att bli bättre!
Att behöva väcka dom tidigt och sedan bara hinna träffa dom några timmar på eftermiddagen/kvällen innan det är tid för nattning är rent ut sagt förjävligt! 

Nej, det här kan omöjligt vara mening med livet - omöjligt!