Stolt!

På fredag är det storfest!

Min bror - forskaren, och nu även doktor Marcus Wallgren disputerar på fredag och då åker jag givetvis upp för att lyssna och vara extremt stolt över att det faktiskt är min bror som jobbat så hårt.

Jag har absolut ingen som helst aning (nästan) om vad han pysslat med dessa år - om jag nu ska vara helt ärlig, men jag förstår så pass att det ligger en massa jobb bakom det.

http://www.chemistry.umu.se/om-institutionen/kalendarium/kalendervisning/?eventId=3627

Arg!

I morse så klev Alice i krossat glas...

Mitt i vår frukost/klä på/packa väskan/komma iväg i tid till förskolan-stress - så, jag gjorde mitt bästa för att få bort glaset, men det gick inte så bra..
Ringde vårdcentralen Sundet och efter nästan en timme så ringde de upp och jag förklarade läget, fick till svar att det var inget akut och jag skulle vänta till lunch innan någon titta på hennes fot.
VA?!
Jag förstår att det inte är "akut" som i den bemärkelsen att hon får bestående skador, men hon hade ju jätteont, grinade och kunde inte gå. Jag säger även detta till sköterskan som jag pratade med.
Fick till svar att ge henne en alvedon då, då går smärtan över.

Under samtalet var vi på väg till förskolan med Lovisa och jag hade då packat och gjort Alice klar, för jag var så naiv att jag trodde vi skulle få komma på en gång och träffa en sköterska.
Pratade med Lovisas personal när jag kom fram och förklarade läget eftersom jag ska jobba i eftermiddag så betyder ju det att jag blir sen i och med tiden jag skulle vara på vårdcentralen med Alice.
Som tur var så fick jag medhåll om det var väldigt konstigt att vi skulle vänta så länge - för om sanningen ska fram så är jag inte helt säker på mig själv. Kanske är det så att vänta en halv dag för att ta ut glas ur foten är ok och det är jag som är krävande och vill ha hjälp på en gång som är lite tokig?

Fick rådet att gå till en annan vårdcentral (Öbacka) som har "drop in", åkte direkt dit och förklarade läget. Fick till svar i receptionen att självklart ska ni få hjälp, det spelade ingen roll att vi inte tillhörde dom!
Väntade sedan i ca 1-2 minuter på sköterskan - fantastiskt!
Det har aldrig, aldrig någonsin hänt på min vårdcentral att man får hjälp på en gång, jag är väldigt tacksam för att vi fick ett jättefint bemötande.

Tyvärr fick sköterskan inte bort alla glasbitar så det blir återbesök på måndag - men ändå.
Att bli tagen på allvar och få hjälp när man inte kan hjälpa sitt barn själv var otroligt skönt.
Behöver jag säga att vi kommer byta vårdcentral omgående...

Förr

När jag mindre var allt lättare, speciellt påtagligt är det nu när jag helst av allt bara vill sörja och ha mig själv att tänka på..

Men det är inte förr, det är nu och nu har jag andra att sätta före mig själv. Trots detta är det inte alls hemskt, det kanske till och med är någon positivt?
Det finns inte utrymme till att bryta ihop, inte ens en liten stund. Det är nämligen så att för mina fantastiska barn så är det som vilken dag som helst - vi ska göra frukost, mysa i soffan, leka, bråka om ytterkläder, läsa böcker och göra precis allt annat som vi gör vilken dag som helst.
Så, när det för en millisekund blir tyst, då kommer allt - allting kommer över mig och jag påminns om de sista dagarna och det farväl som jag absolut inte alls ville ta.
För en liten stund kan jag då känna hur övermäktig sorgen är och hur svårt det skulle vara att fortsätta med vardagen - men, sedan är tystnaden över och någon vill ha hela min uppmärksamhet.
Tack och lov för att tjejerna ser till att hålla mina fötter på jorden - trots allt.

Nej, det är inte som förr, på gott och ont - för ont, det gör det..

Piggare!

Lovisa fick feber förra veckan och har fått vara hemma nu i snart 1 vecka, nog för att febern försvann redan i fredags, men trots det var hon lite hängig och orkade inte med allt som hon brukar.

Hade ju faktiskt hoppats på att hon skulle få vattkoppor eftersom vi medvetet utsatt oss för det, men men det var nog bara 3 dagarfebern. Men då kan vi ju bocka av den iaf!

Annars håller vi ställningarna som vanligt medan pappa J är nere i storstan igen. Är rätt ofta han är iväg nu för tiden så vi är liksom lite vana att klara oss själva =)

Nej, nu ska jag slappa lite innan jag ska väcka Alice och vi sedan ska hämta hem Lovisa!

Hemma...

Nu avslutar vi veckan med feber hos Lovisa och tappad röst hos mamma - Alice är dock helt frisk!

Ja, Lovisa var hängig igår och hade en aningens feber, men idag så drog den iväg! Trist värre, speciellt när jag igår inte hade någon som helst röst. Idag är jag bara "hes" så man hör mig iaf, nu hoppas jag verkligen att rösten är kvar tills pappa J kommer hem i alla fall - annars blir det jobbigt.

Hoppas vi är friska tills på lördag, för då kommer bror med sambo hit för att äta middag. Har köpt en enorm kalkon som är på upptining i kylen - så det ska bli gott och trevligt!

Nej, nu måste jag gå och ta hand om Alice, Lovisa sitter bara i soffan och tittar på tv medan Alice vill leka =)