Tid..

Första hela arbetsveckan är avklarad.

Jag är slut men otroligt glad över att det äntligen är helg och vi kan vara tillsammans hela familjen i 2 dagar!

På jobbet så går det bättre och bättre, kommer sakta men säkert in i rutiner och arbetskamraterna är ju supertrevliga! Tur är väl det, annars hade det ju vara ännu jobbigare att behöva åka dit varenda eviga vardag...

Våra underbara tjejer trivs att vara de långa dagarna på förskolan, de är glada som vanligt och förskollärarna tycker det fungerar bra. Det enda som är riktigt jobbigt för oss alla är de tidiga morgnarna, att behöva väcka dom för att klä på sig på en gång och åka iväg innan vi riktigt har vaknat är inte så skojjigt alls. Att sedan säga hej då och åka iväg är nog mest jobbigt för mig, för än så länge så protesteras det inte från systrarna inte.

Men... jag vill inte ha det så här, jag tycker det är rätt ok så länge jag förtränger att det ska vara så här resten av livet, tänker jag lite från vecka till vecka så går det bättre.

Till veckan så har vi läkartider för Alice och eftersom dom ligger så mitt på dagen så får jag ta en vab-dag, nu kommer detta säkert ändras med tiden men just nu så känner jag - Åhhh! En dag där vi kan få rå om varandra =)
Lovisa får självklart också vara hemma den dagen och då jäklar i min lilla låda ska det myyysas och inte stressa alls (fast jag tror inte Alice tycker det är så mysigt med läkaren, men före och efter iaf).

Ja, man blir glad för olika saker i livet och man gör vad man kan för att överleva!