Hipp hipp...

Huuuurrraaaa! Idag blir det ett år sedan vi för första gången fick träffa Lovisa, vår lilla dotter. Hon var lite motspänstig när det gällde att lämna det hem hon levt med i nio månader inne i Mamma Sara, men till slut så kom hon ut i vida världen. Först var det ett stort rum där hon nog tyckte det var lite kallt, men snart så var det utbytt mot en varm filt i Pappa Johans famn där hon verkade trivas. Ja det var inget fel på Mamma Saras famn heller, men hon var tvungen att vara borta de första timmarna, men efter det så har ingen av oss varit borta mer än absolut nödvändigt från vår lilla guldklimp.

Detta första år har varit fantastiskt och Lovisa har utvecklats från att vara så liten och hjälplös till att nu kunna gå (om än med lite stöd), äta riktig mat (ge mig mer potatismos nuuuuuuuuu pappa!), få sina första tänder, förstå många ord (som t ex mamma, pappa, lampa, tak, boll, napp, försiktigt, docka, strumpa, mockasin, fot, mage), prata (om än det är lite svårt att förstå om äääh betyder titta, leka, vill ha, bort, ge mig, gillar eller något helt annat) :)

Så nu förbereder vi en trevlig helg med kalas för att fira världens mest underbara Lovisa.